Här och nu..

Så blev det sådär tydligt, att livet sker här och nu. Att vi ska fira livet varje stund vi har, tillbringa tid med de vi håller av… För egen del hamnar jag mycket i mitt jobb och har svårt att sätta gränsen däremellan då mitt mina jobb också är min passion, att vara konstnär och yogini. Och visst har mina barn fått lida av mitt sökande och min nyfikenhet, Men jag tror och hoppas att jag också skickar med dom verktyg ut i livet. Att de ska stå starkare i sin egen kraft.

Men då i söndags, då jag blev den som fick ringa samtalet till ett sjukhus i Californien dit min syster lokaliserat sin mans telefon, blev allt så tydligt igen. Allt det jag och min syster pratat om då vi besökte vår 82 åriga pappa veckan innan. Att livet plötsligt kan slockna och då är det för sent, för sent att fira livet tillsammans. För visst fanns han där på sjukhuset ”badly injured but stable” som Rick sjukskötaren jag pratade med uttryckte sig. Att Anders varit så otroligt nära döden var inget vi förstod då tack o lov då vi befann oss 850 mil därifrån. Nu 5 dagar senare så är han opererad och vid liv med stora skador på skelett men utan respirator, kommunicerar och är sitt vanliga jag. Tack o lov har han ett psyke och en god fysik som kommer hjälpa honom den långa resan tillbaka. Vi tackar universum för att han är med oss och tar erfarenheten med oss i kroppen, att livet är skört men att det finns så mycket att glädjas åt.

Visst är livet tungt ibland, och man har all rätt att känna så, att vara människa, att gå ner sig och att glömma av hur skört det är, att bli arg och vresig ibland, att deppa ihop och sura. Men för varje gång lär vi oss något om livet och tar nya kliv, för visst är det väl det som livet handlar om, att lära? Och som Rumi sa ”this too shall pass” (som i min bild) , och nytt liv ska komma ur det

Missförstå mig inte, jag önskar ingen det Anders går igenom lika lite som jag önskar att någon mister sitt barn som jag gjorde. Men om det nu händer så är det ju ingen mening i att fastna i ”tänk om inte..” Utan ta med sig den grymma erfarenheten och göra något av den som min kurator en gång uttryckte sig. Livet gör en ödmjuk om man tillåter det..❤️

Please follow and like us:

En kommentar Skriv kommentar

  1. Louise Marsland skriver:

    ❤ as Always.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.