… eller…? Ja visst kan man slängas mellan tillit och förtvivlan på bara en minut i dessa tider. Jag övar tillit till att allt är som det ska så det bara knakar i kroppen. Dotter ”fast” på Bali då ”immigrasi” har hennes pass o öppnar först fredag, ekonomin som skälver o vänder, fler blir sjuka o Italien lyckas inget vidare… Tvätta händerna, umgås inte… Vissa av dessa saker är för oss renliga smått ”tråkiga” svenskar en vardag om vi jämför med Italien, vem vet det är kanske så vi överlever det här. Men om man skrapar bort den smogg av rädsla som ligger i luften så hittar man en stillhet, en eftertänksamhet, en ödmjukhet och mycket empati som finns där under och som växer så det knakar. Kommer vi att lära oss av det här som enligt min far liknar tid av krig… Får Trump rätt i att i april är det över? Öppnar han gränserna till påsk? En del gillar Anders Tegnell en del Agnes Wold, jag gillar nog båda och tror de båda försöker analysera situationen, som eg är smått svåranalyserad, så gott det går från sitt perspektiv. Jag försöker själv känna vad som känns bäst för mig och handla därefter. Att ha respekt för att inte sprida smittan, andas mycket frisk luft, vara kreativ, yoga och lyssna inåt är mina verktyg, vilka är dina?

Så låt oss tänka att allt är som det ska, att viruset är universums röst som talar… Låt oss alla mitt i rädslan stå still o känna efter, låt oss hjälpa varandra efter krisen så som vi hjälper varandra nu… så klarar vi det här tillsammans, låt oss ha tillit istället för rädsla❤️

(Bilden på mig är tagen av fantastiska fotografen och vännen Tina Axelsson)