När orken tar slut är det i naturen jag som allra bäst återhämtar mig. Som tur är har jag en liten ”Olle i blåbärsskogen”som gärna ligger på när jag som bäst behöver det men själv inte förmår se att det är just naturen som behövs. Som idag, denna första morsdag sedan min egna lilla mamma inte längre finns här bland oss, då kraften bara tog slut. Efter firande av svärmor pockade han så på min lilla Milo, ” mamma, kan vi inte ta en sväng i skogen?”  Det blev en härlig avslutning på en tung dag, fåglarna kvittrade medan solen sänkte sig sakta över denna frodiga grönska. ”Mamma det känns som i djungeln”, och visst gör det, vår egna svenska frodiga djungel, full av kraft och vibrerande energi.  Vi njuter båda två av stunden och skapar härliga minnen samtidigt som energin återvänder. Vi skogsbadar http://shinrin-yokusweden.se/shinrin-yoku/. Jag sänder en tanke till min lilla mamma och alla fina stunder vi haft och är tacksam för alla fina minnen jag har.