”Without great solitude, no serious work is possible” skrev Picasso. Och nog är det så, i stillheten och tystnaden hittar vi svaren och i den kreativiteten. För egen del har min kropp längtat efter stillhet och vila, men så svårt det är att landa i det när något som det här (läs Covida-19) drabbar oss. Så tänker jag att kanske finns det ändå en yttre mening, att vi måste tänka om. Om vi ska överleva oss själva allihop kanske vi inte kan föröka oss i samma takt…Vi bör konsumera mer av det som finns i vår närhet… Behöver vi resa i den utsträckning vi gör… Behöver vi ha stressen som en vardag… Träffar vi våra äldre eller hinner vi inte med…Tänker vi bara på oss själva eller känner vi empati..Ja tankarna är många och en sak är säker, världen förändrades plötsligt och jag hoppas i längden för det bästa.

Idag begav jag mig för första gången på nästan 2 veckor från lilla Åsa för att tapetsera på ett kontor i Göteborg. det var skönt att rulla iväg och se att livet någonstans rullar på, om så i ett annat tempo. Kul också att göra något annat än det jag brukar, just nu jobbat mycket med olika inredningsuppdrag, kul o omväxlande. Se resultat av dagens jobb…

Jag rullar också på med yogan i lokalen,så länge jag är frisk iaf. Har begränsat platserna till 8 varje gång och schemat kan komma ändras från dag till dag. Under fredagen hoppas jag kunna bjuda in till en stärkande kortare klass digitalt för er som hellre yogar hemma eller känner er krassliga. En yindaliniklass som sträcker ut, andas ut stress, stärker oss inifrån och ut. Håll koll på insta och fb för uppdatering. O du, det är av största vikt att du stöder oss små nu om du vill att vi ska finnas när allt sen startar igen..

Ta hand om er, ta hand om tiden, njut av stillheten, lyssna inåt nu när du har chansen. Och till alla er som jobbar extra för att klara oss ur krisen, all min vördnad och ett innerligt tack för det du/ni gör inom sjukvården framför allt <3